Idag var det dags för bakombyten och då Estland är ett land präglat av “finsk handling” är bakombyten inte något som tränas speciellt mycket. Gick över förväntan och som jag hade trott var det elithundarna som hade störst problem med dessa byten. Helt naturligt men det löste sig finfint ändå. Efter ännu en lång dag i solen skulle Martti (huvudtränaren i klubben samt den som äger gården där vi har lägret) och jag ut och cykla en liten runda på mountainbike. Målet var att cykla runt hela halvön och det var en hel del mil…. Startade lugnt på en gropig grusväg sedan fin asfalt innan en skogsväg på en del kilometer med brännässlor som hängde in över vägen och en myriad av blodsugande små äckliga flygfän. Halv sönderbiten nådde vi en ny asfaltsväg och kunde öka hastigheten för att slippa undan alla flygande monster. Kom fram till en gammal rysk militärbas som nu tillhörde det estiska militären (NATO) och passerade en mindre stad i gammal rysk mångmiljonsstil. Nästan enbart ryssar bodde här samt en ganska stor kille med tillhörande rysk marin tatuering. Vi stannade och köpte glass och georgiskt mineralvatten innan vi fortsatte. Nu tog en sliten väg/stig vid och nya myriader av stickande blodtörstiga äckel. Vissa ställen var det så sandigt att vi fick leda cyklarna och jag kunde räkna ett tiotal hästflugor samtidigt på varje vad…. Fick också göra bekantskap med en insekt som var som en hästfluga men 5 gånger större. Det lät som en helikopter när den flög och efter ett bett på min vänstra vad var hela vaden röd och svullen. Stigen varade någon mil och avslutades med att vi fick klättra uppför en klippa med cykeln på axeln i ett moln av insekter. Hemma igen var det att återigen bada i myggmedel innan sauna och mat. Turen var i alla fall mycket fin och fick sett mycket av Estland som man normalt inte ser som turist. Åter igen en kanondag fastän såriga och brända armar och ben 
